fuckface84

Hmm... vet inte riktigt hur jag ska börja detta inlägg... de är väl kanske egentligen ett rätt onödigt inlägg.. Men de känns ändå på nåt konstigt vis att jag måste göra.. har tänkt göra de länge nu.. men de har lixom inte blivit av...

Jag och min allra bästaste vän på hela jorden, har "hamnat lite i luven" på varann...
Jag vet inte ens hur de hela började om jag ska vara helt ärlig.. Och jag förstår inte varför de fortfarande pågår...?

De mesta är missförstånd, grova sådana oxå... Sms bråk.. inte bra inte bra...
Jag har kommit till den punkten att jag inte vet hur jag ska kunna lösa allt.. Jag tror att hon tror att jag inte vill lösa de.. jag tror att hon tror att jag tycker allt e som vanligt... men så är icke fallet! De e bara de att jag vet inte hur fan vi ska lyckas lösa de här? Tyvärr så är de inte bara hon och jag som sammverkar i denna fight.. De e de som gör allt så komplicerat.. Har märkt att de finns gott om pappigojjor... Så typiskt å sååå tråkigt...

De börjat för över en månad sen... Och jag saknar henne så mycket att de gör ont i hela kroppen... Tror inte hon förstår de... Jag lider.... På riktigt.. Vi har kännt varann sen begynellsens tid.. och de här har aldrig hänt förr... Why nu???
Jag VÄGRAR tro att de är för att vi håller på att skapa oss "egna" stabila liv... att vi glider ifrån varann.. För glida ifrån varann gör man väl ändå saaaakta? De här  har gått fortare än värsta racerbilen... Så de kan de iaf inte vara...

Men kommer fan inte fram till nåt... Jag hoppas att vi kan lösa detta snart.. visserligen kan de bli tufft när vi inte ens talar med varandra...
De känns ungefär som att jag har förlorat en del av mig själv... De gör ont.. de kan ja lova..

Ska sluta gnälla nu... men va tvungen att få ur mig lite... trots att detta bara var en bråkdel.. Ska hänga tvättaa damma lite.. kanske gå till kiosken å köpa en fet glass... Who knows...

Hejpåer!